Så var det då dags för min Maskinbefälskurs i den kungliga hufvudstaden.
Jag tog nattåget ner till Stockholm i går kväll och blev glatt överraskad när jag fick dela hytt med en medelålders herre och hans 8-årige son, det värsta hade ju varit att tvingas bo med festande Stockholmare på väg hem från Åre...men säg den glädje som varar...nu fick jag dem vägg i vägg istället. Med hjälp av talboken (som jag till slut fick in på iPhånen) så gick det hyfsat att somna trots allt.

Pigg och rask klev jag av tåget 07 i morse och började fundera på hur man lättast tar sig från Centralen till Beckholmen. Jag konsulterade en informationsterminal som tyckte att jag skulle åka två tunnelbanelinjer och en buss, vilket jag snabbt förkastade, norrländskt tjurig som man är så började jag gå...men insåg snabbt att med resväska och datorväska på axeln så blv det nog rätt omständigt...så jag ringde taxi. Nu vet jag inte vilken policy taxibolagen i Stockholm har, men hemma i Östersund har jag ännu inte behövt sitta och guida chauffören med hjälp av min mobiltellefon...men men...fram kom jag iaf.

Första kursdagen var ganska soft även om huvudet är fullt av vevstakar, kolvar, ramlager och annat onödigt, som aldrig tar upp mina tankar annars.
Jag har nu bott in mig på ett vandrarhem på Gärdet och överväger starkt att skippa studierna ikväll, även om jag vet att det kommer straffa sig i slutändan...men jag skyller på Jetlag eller något. Appropå jetlag så är tanken att jag ska flyga hem till Östersund på Onsdagkväll, men vi får väl se hur det blir med den saken...Islänningarna ställer ju till med en massa bekymmer.

Nåja, en kvällskaffe och sedan får vi se om det blir kurslitteraturen eller talboken som tar överhanden tillslut.